Från Selfies Till Tårar....

Jag har övervägt mkt om jag ska skriva om denna händelsen . Men jag har beslutat att dela med mej av detta. Som de flesta vet ligger Begusarai i en väldigt fattig delstat i nordöstra Indien.

Inte många turister tar sej hit och inte många pratat engelska här. 

I tisdags beslutade vi att ta en promenad precis vid vårt hotell som vi brukade göra när vi var i Mumbai och adopterade V.

Det var många som ville ta selfies med oss . Inget ont där utan vi ställde såklart upp och kände oss lite som familjen Kardashian.

Vi var som sagt inte långt från vårt hotell när en man på motor cykel stoppar oss och frågade vad vi gjorde där och varför vi bar på V.

Vi förklarade att V var adopterad från Mumbai. Mannen frågade efter bevis på att han inte var stulen. Vi förklarade igen och visade Vs svenska pass. Men mannen ville verkligen inte lyssna eller förstå .

Vi förklarade och förklarade och beslutade att lämna situationen då mannen helt enkelt inte ville lyssna. Han hade bara bestämt att V var stulen. Han kör efter oss och väldigt många andra samlas runt oss, stämningen blir mer och mer hotfull. Till slut står ca 50 män runt oss, drar i Alex och skriker på hindi blandat med engelska . V sitter tack o lov i bärselen på min mage , jag skakar och gråter av rädsla . Vi skriker efter hjälp och försöker ta en taxi därifrån men en annan indisk man säger till dem att inte släppa in oss i bilarna.Till slut kommer en yngre man fram och försöker prata med V på hindi, jag förklarar att han kan bara svenska för vi adopterade honom när han var 1 1/2 år och visar honom Vs svenska pass. Varav den unga mannen säger till de andra att de ska låta oss gå för V är från Mumbai och är adopterad.

Männen ber oss om ursäkt och låter oss återvända till hotellet.

Jag gråter och skakar forfarande när vi kommer hem så Alex fick prata med hotell chefen om händelsen för de undrar juh såklart varför jag är upprörd.

Så nu har hotellet skaffat oss en personlig livvakt som följer med oss när vi lämnar hotellet.

Alla på hotellet och de vi mött här runt om har varit jätte hjälpsamma och trevliga.

Vi antar att det var en trångsynt människa som bara inte ville förstå utan hade bestämt sej för att vi stulit V.

Alla i Indien är tack o lov inte som denna man, de allra flesta är som sagt väldigt hjälpsamma och trevliga.

En händelse som skakat oss rejält men inte förstört vår syn på Indien.

Till vänster vår personliga livvakt Deepak . Till höger

Smotchi en anställd på hotellet som alltid är hur go som helst när han lämnar mat på vårt rum.