torsdag 13 september 2018

Indien tycker vi är hyvens!

Idag ringde Lina på BFA och berättade den glada nyheten att CARA godkänt vår ansökan. 

Nu väntar vi barnbesked och får därmed vakta mobilerna extra noga.... hjälp vad spännande att få veta vem det är som väntar på oss långt borta i varma Indien.
Flicka?pojk? Vem vet vem lillebroster är!





onsdag 12 september 2018

3 små ankungar på rad....



V har kommit in i en jätte mammig period. Pappa är såklart väldigt uppskattad oxå men just nu är det verkligen mamman som gäller.
När Alex kommer hem från jobbet stollar de loss och sen far han efter mej likt en sugkopp mot kaklet.
Såklart väldigt mysigt men såklart väldigt tröttsamt när man vill göra lite saker ifred.
Tex gå och kissa! 
Men mamma hur kan du lämna mej V den sötaste ungen i världen utanför när detta magiska händer på toaletten?!?!?
Och till detta hör att vi har 2 väldigt mammiga hundar oxå....
Så när man ska kissa sitter alla 3 runt en och glor på en..... och puttar på varann om vem som ska sitta närmast.

mamma livet är då glamouröst 😉




fredag 31 augusti 2018

Mamma hjärtat gör ont

Mamma hjärtat gör ont.
En svart kappa driver över Sverige och jag blir rädd. Riktigt rädd för framtiden när jag hör och ser hur folk väljer att rösta.
Mot min son. Min älskade son, det bästa som hänt mej. Min lycka min stolthet. Min son som inte hör hemma här för att han föddes i ”fel land” i deras ögon.
Jag önskar ni såg vad jag ser när jag ser honom.
Hans svarta kalufs som ser ut som en sprängd anka på morgonen, hans stora vackra bruna ögon som tittar stort när något spännande händer, hans runda kinder som är så söta när han äter mat, hans vackra Hollywood leende när han får syn på mamma vid hämtning på föris och de där små bedårande händerna som håller pappa i handen när vi går bland farliga bilar.
Min son som har världens roligaste humor, känner empati, energi för ett helt kompani, bråkar med oss till tusen och är hur smart som helst.
Min son som kanske knäcker botemedlet för cancer som vuxen är inte välkommen här i Sverige för han växte inte i min mage, han växte i våra hjärtat. 
Jag blir rädd . Det gör ont. Vart är Sverige på väg?
Det jag ser framför mej är hur Europa såg ut på 40 talet. En tid som aldrig får glömmas.

Nej älskade pojk mamma och pappa går genom eld och vatten för dej. Vi slåss för dej tills vi stupar , aldrig att något ont ska hända dej.
Älskade V du är det bästa som hänt oss och vi älskar dej till månen och tebax. 

Vi är så tacksamma att vi fick bli dina föräldrar.



tisdag 28 augusti 2018

När man får hjälp....

Tur att man får hjälp av V att packa lådorna inför flytten så det blir lite ordning och reda 😉

tisdag 21 augusti 2018

Förskoleplats och 8 veckors väntan

idag är det 8 veckor sen vår ansökan blev uppladdad på CARAS hemsida CARINGS. Tiden verkligen rusar fram (tack o lov) det går väldigt trögt borta i Indien har vi förstått och det är många familjer som väntar. Hoppas de får bukt på systemet snart så det börjar rulla på igen.....

Vi har ansökt om en förskoleplats för V i den nya kommunen vi flyttar till i höst ,och förstå vår förvåning när vi fick en plats nu till hösten!
Förskolan ligger bara ett stenkast ifrån vårt hus, är mindre barngrupper och har ett tillagningskök        ( man lagar alltså maten på skolan istället för att få den färdig från ett större kök, japp där fick de pluspoäng från mej som själv jobbar i ett tillagningskök på en förskola)
Vi har varit och hälsat på och kollat in läget lite innan vi tackade ja till platsen.
Pedagogerna hade ingen erfarenhet av adoptivbarn men vi tänker förbereda både dem och V genom att besöka förskola ett par ggr innan inskolningen och även ha en lugn inskolning så alla bitar faller på plats.
Vi tänker även ta kort på förskolan,personalen och lokaler som vi kan kika på ihop med V och prata massor om att börja på den nya förskolan.
Och såklart lämna skriften ”Ska jag vara här?”. En väldigt bra skrift som alla förskolor med adoptivbarn borde ha till hands.
V är en väldigt social pojk som har lätt för nya situationer så magkänslan säger att det kommer gå hur bra som helst.
Så oj vad vi längtar nu till hösten och vårt nya boende.


lördag 4 augusti 2018

Sommartider

Nu har vi bara 1 vecka ledighet kvar. Vi har inte hört något från CARA än men inget vi hade väntat oss heller, har kontakt med en familj som nu väntat 3(!!!) månader på att bli godkända. Så vi ställer mer och mer in oss på att det kan dröja tills kanske september innan vi hör något.

Vad har vi då gjort under vår semester?
Vi har bla sålt vårat hus och även lyckats hitta ett nytt i det område vi velat flytta till ett längre tag. Det måste verkligen varit meningen för allt har klaffat så otrolig bra. Från oktober är familjen Hoff skåningar ,härligt och oj som vi längtar!

Tänkte dela med mej av lite härliga bilder från våran ledighet.

 
Vi började ledigheten med en tripp till Malmö, åka tåg var en efterlängtad grej och sån succé för V.
Även en tripp till Tivoli i Köpenhamn hanns med.
     
Tebjudning med nya familjemedlemmen Elefantis när man kommit hem från Skåne äventyret. 
Lekparkshäng i den fina stadsparken på hemmaplan. 
Den döende grodan kallar vi dena posen i gungan 😉
 
Skål med bubbel när huset blivit sålt och vi hittade vårt nya casa ❤️
    
2 längtansbarn som sprätte runt i sanden i Skummeslövsstrand.
En härlig kväll med kompisarna vi fick under föräldrarutbildningen.
V har sin morbror lindad runt lillfingret. 
Här för det nog en djup diskussion om hur många kakor som V kan få av honom 😉
Har man sin kusin som största idol vågar man  hoppa från bryggan ❤️
   
Fredagsmys med utomhusbio i Hoff Casa är så skönt när det är för varmt att göra nåt vettigt.
Pappa Alex fick 2nya praktikanter i Öl bryggeriet .
Nöjd pappa och nöjda barn 😉
Vi har även övat blöjfrihet. Hittat en sida där man går ”all in” i 3 dagar och än så länge har det gått över förväntan. Även V s bäbis Slash har fått öva att kissa på toa. 




  



 







tisdag 26 juni 2018

Nu vet de!

Idag fick vi det roliga mejlet att vår ansökan är nu registrerad i CARAS databas CARINGS dvs nu vet de att vi önskar adoptera ett syskon till V.
Denna gången känns det inte alls lika nervöst om de ska godkänna oss, förra gången var man så så nervös eftersom så många länder inte ville ha våran ansökan pga av att jag inte har kontakt med mina föräldrar.
Behöver väl knappast berätta hur tacksam man är att Indien öppnade upp för adoptioner igen ??
Efter ha läst och snackat loss lite på facebook gruppen ” Vi som väntar barn från Indien” kommer det nog ta ca 2 månader att få ansökan godkänd.
Och det känns helt ok, såklart är lillebroster efterlängtad men det är skönt med lugnet man har inombords denna gången.
Så ikväll firade vi med glass i Hoff casa och även skriva den första raden i lillebrosters bok.