I Onsdags var vi på vårt första möte med våra hemutredare.
Fick 2 kvinnliga, en äldre och en något yngre.....
Var mest information om hur utredningen skulle gå till och hur tidschemat såg ut. Om allt går som det ska ska vårt ärende upp i rätten i december. Där blev jag förvånad som ställt in mej på att utredningen skulle ta minst ett halvår. Men glatt förvånad givetvis!
Vi fick även berätta om vår väg fram till adoption och dom blev något ställda när vi berätta att det är vårt första val istället för biologiska barn. Började ställa lite frågor men hejdade sej för dom kände att det kommer vi gå mer in på sen när vi har dom enskilda samtalen.
Fick även lite hemläxa inför nästa möte som blir hemma hos oss. Vi ska ange lite referenser, skaffa läkarintyg, skriva en liten livberättelse om oss själva och bifoga vårt intyg från föräldrarkursen.
Så den 30 oktober ska dom komma hem och se hur vi bor.....städa och baka en extra god kaka så man charmar dom lite kanske?? ;)
Ha en underbar helg ni som läser....om nån gör det vill säga.
Inte alls konstigt att de reagerar på det eftersom adoption inte får ses som en räddningsaktion! Då blir hela adoptionen fel och ni kan faktiskt nekas ett godkännande för det. Tänk att växa upp i en familj som du ska känna tacksamhetsskuld till hela ditt liv för att de "räddade" dig. Mycket konstigt att ni inte plockats ner på jorden på den punkten under utbildningen. Det här var inte elakt menat utan ett tips om att adoption kanske inte är rätt för er om ni har den inställningen. :)
SvaraRaderaDet var fel av mej att inte nämna att det var en positiv reaktion från våra utredare att vi valt adoption som första alternativ. Dom kände det som positivt att vi inte hade någon sorg bakom oss och såg adoption som en nödlösning till ett barn .Vi ser inte detta som någon sorts räddningsaktion . Vi kommer aldrig kräva någon tacksamhet från vårt barn,vi kommer alltid vara tacksamma att vårt barn kommer finnas i vårt liv.
Radera