Intyg: Check!

Igår damp vårt intyg från föräldrarkursen ner i brevlådan.
Ett pytte steg närmare vår pjodd.

Kursavslutning

Igår var det sista gången på föräldrarutbildningen...har det redan gått 7 veckor?!?

Då pratade vi mycket om rasism.
Fick tipset att se dokumentären "raskortet" som finns på svtplay ( något vi ska ta oss tid att se i veckan)
Blev många intressanta synvinklar och funderingar som bubblade.
Det är det som varit väldigt bra med denna utbildningen, att man fått diskutera och fundera på saker runt en  adoption.

Sen återgick vi till när vi fått barnbesked och ska hämta vårt lilla barn. Känns så väldigt långt borta....men snart är vi där och hämtar dej vår lilla pjodd<3

Känns tråkigt men endå bra att kursen är slut. Nu har vi kommit lite längre i vårt äventyr =)

Nästa steg är att starta den obligatoriska medgivarutredningen, den har vi planerat att starta efter sommaren. Först ska vi ta tag i att renovera vårt kök....kan kännas lite lätt kaotiskt att starta en utredning mitt bland brädor och spik.

Adoptionscentrum???

Innan i bloggen har jag skrivit om att adoptionscentrum fått licens att förmedla adoptioner från Vietnam igen.
Och nu kan man läsas om kraven för adoptivföräldrarna på deras hemsida.

Dessa är kraven:

*ensamstående och par kan ansöka
*sökande måste vara tillräckligt friska fysiskt och psykiskt för att ge adoptivbarnet god omvårdnad
*inga anmärkningar i belastningsregistret accepteras
*flera barn i familjen tidigare accepteras

Japp vi matchar!
Men så stötte jag på en blogg för nån dag sen som gjorde att man blev väldigt tveksam och nervös.
Naturligtvis händer inte detta som hänt denna kvinna vid varje adoption...men tänk om man är den olyckliga som drabbas??
Länkat här nere så får ni själva läsa hennes berättelse:


http://adoptionscentrum.info/#home

Diskussioner och återresor....

Igår var det näst sista gången på föräldrarutbildningen.
Då fick vi i uppgift att diskutera om hur man skulle berätta för sitt barn att det var adopterat och hur man skulle tackla dom olika frågorna som kan komma.
I början av kursen fick vi se en liten serie som heter "Alice från Kina", där hade föräldrarna gjort en bok med massa bilder från när dom var och hämtade Alice.
Och i denna boken fick Alice se vart hon kom ifrån och det tyckte vi var en väldigt bra och fin grej att redan från början ha nåt som visar vart barnet kommer ifrån.
Det känns som att det är så vi kommer göra för vårt blivande barn och svara på alla dom frågorna vi kan.
Sen fick vi se sista delarna av "Alice från Kina" när hon och hennes föräldrar åker tillbaka till Kina för att besöka bla Alice barnhem. Alice är bara 5 år när dom gör den resan.... känns väldigt tidigt.
Personligen kommer vi  vänta med en återresa till barnets land tills hon/han har blivit lite större och minns och kan ta in mer.
Men det är juh väldigt olika hur man vill göra. inget sätt är fel.

Vart kommer detta lilla barnet ifrån??

Igår var femte träffen med föräldrarutbildningen, tiden verkligen springer iväg!

Då fick vi en liten paruppgift- vi fick foto på 27 stycken barn från olika länder...där vi skulle försöka gissa vilket land och världsdel dom kom ifrån.
Och oj....det var verkligen svårt och kul att gissa. men vi var rätt duktiga på barnen från Asien.

Sen fick vi se en film där man fick följa med på 2 olika barnhem i sydamerika och sydafrika. varken det bästa eller sämsta barnhemmen utan nog  rätt så vanliga barnhem.
Väckte många olika känslor, personalen har så många barn att ta hand om samtidigt så barnen blir inte sedda så mycket.
Ett barn som berörde mej väldigt mycket var en liten flicka i sydafrika. Hon kan ha varit ca 6 månader och kröp omkring på golvet. hon grät och gjorde allt för att någon skulle lyfta upp henne och trösta henne. till slut får hon tag i en skötares kjol, som lyfter upp flickan i max 5 sekunder och sen åker hon ner på golvet igen. gråtandes....och får trösta sej själv.
Det gör att man vill hjälpa alla barn att få ett hem med kärleksfulla föräldrar som har massa tid att trösta och älska dem.

Igår kunde man läsa på adoptionscentrums hemsida kraven från vietnam över adoptivföräldrarna .
Pulsen ökade lite då vi faktiskt matchade rätt så bra... men idag hade all information försvunnit från deras hemsida.
Strange.... men antar att dom inte riktigt är på det klara över alla krav mm
Vi håller tummarna att man kan läsa mer info snart!

BVC och Grupparbete

Igår var det vårt fjärde möte på föräldrarutbildningen.
Då fick vi besök från en kvinna som jobbar på BVC i Halmstad. och hennes hjärta verkligen brann för adoptivbarn. Hon har varit och besökt olika barnhem i olika länder och fått se både bra och dåliga barnhem.
Det var väldigt intressant och höra olika historier om olika adoptioner...både lyckliga och mindre lyckliga fall givetvis. Den värsta historian var om ett par som hade fått barnbesked och skulle hämta sitt barn där den biologiska familjen ändrat sej i sist minut och bestämt sej för att behålla sitt barn....
Kvinnan från bvc var väldigt rak och ärlig. vilket jag uppskattar! man ska vara medveten om att det kan gå fel även vid en adoption( precis som en vanlig gravidetet)

Efter detta delades vi upp i 2 grupper, " mammorna" för sej och "papporna" för sej.
Då fick vi göra ett litet grupparbete och diskutera  barnlösheten och hur man kände över att inte kunna få biologiska barn.
Där var jag tyst en lång stund.... för till skillnad från dom andra i gruppen har jag och alexander aldrig försökt skaffa biologiska barn.
Jag kan aldrig sätta mej in i deras sorg över att inte kunna få barn.'
Kände mej väldigt fel...men som vår kursledare sa- inget sätt är fel. Dom förståd min känsla med att det finns så många barn som behöver en mamma och pappa som kan ge dom ett bättre liv och så mycket kärlek.
Men var en bra och nyttig övning att diskutera, vi kom ju varann lite närmare och kan stödja varandra i framtiden när vi sitter med varsin liten pjodd i knät.

Nu får Alexander ordet ett litet slag=)

Alex speaking!!!
Nu är vi halvvägs igenom den obligatoriska föräldrarutbildningen, och jäkla var intressant det är. Som ni kunde läsa tidigare i "föregående talare" (min fru) så fick vi besök av en dam från bvc som delade med sig info och egna erfarenheter från adoption. Det var mycket givande på många nivåer!
Och vi grabbar fick även lite tid för oss själva och snacka lite om adoption och även om vi är där pga olika anledningar så har vi samma mål...att bilda en familj. Efter samtalet så kändes det som alla kom varandra fyra till fem steg närmre varandra.

I veckan fick vi också reda på att man har börjat att öppna för adoption ifrån Vietnam, ett intressant land som jag och frun har pratat om, nu ska vi bara försöka luska ut vilka krav det ställs på oss som förälder för att bli godkända där, vi håller tummarna!!!!

Vi har på senare tid också pratat lite om barn med särskilda behov och vad det kan innebära, och det har visat sig att det kan vara allt från ett grovt mentalt handikapp till en pytteliten allergi. Även om det är ett friskt barn man vill ha så finns det en del sjukdomar och handikapp som är något vi skulle acceptera. Ett litet tips till er som är i planeringstadiet, läs på lite om särskilda behov, för det är inte så allvarligt som det låter, jag hade i alla fall helt andra förväntningar på vad det innebar. 

Första inlägget

Ikväll var vårt tredje möte på den obligatoriska föräldrarutbildningen och gissa om man blev än mer taggad för en adoption!?
Dom två tidigare träffarna har varit mycket information angående själva adoptionsprocessen, väldigt intressanta och informativa men det var idag det började kännas mer verkligt. På dagens möte fick varje par ett varsitt "barnbesked" att ta ställning till; vi fick en liten ´Karolina som var endast fem månader gammal och var dotter till en 18-årig mamma som precis fått jobb i läskfabrik, och där fanns ingen hjälp till att ta hand om hennes dotter som var uttorkad, undernärd och hade en maginfektion. Så hon ville lämna ifrån sig Karolina för adoption.
Kunde vi tänka oss att adoptera detta barn.....HELL YEAH!!!!!
Det var en riktigt pirrig känsla även om det var på låtsas, men tänk att en dag få sitta där med ett riktigt barnbesked<3.
Vi fick även se en film om adoption från ett barnhem i sydafrika där dom biologiska mödrarna var med och fick träffa adoptivföräldrarna, man kan ha olika åsikter om det, men vår känsla är att det skulle bli en väldigt känslosamt jobbig situation där man tar barnet ifrån mamman, givetvis vet vi mammans inställning och att hon är medveten om vad hon gör, men det skulle ändå kännas väldigt olustigt. Men man fick också se hur engagerade barnhemen är i både dom biologiska och dom blivande adoptionsföräldrarna.
Summa sumarium så var kvällens träff en känslostorm som får en att bli ivrigare på att få träffa vår lilla pjodd.