Avstängningsknapp? Jatack!

Så var det måndag igen....och mina läsare vet väl vad jag tycker om dem. Inatt drog stormen Gorm förbi , inte en chans att man kunde sova när det verkade som taket skulle lyfta närsomhelst. Strömmen försvann vid 23 tiden så det blev att plocka fram lite värme ljus och kolla film på paddan medans man hade 2 små nervösa själar bredvid sej i sängen (Buster låg i sin korg med tratten på och surade, inte alls lika stingslig som sukki & gloria var) strömmen kom tillbax vid 3.30 och då var man klar vaken kändes det som. Så idag är man trött och funderar massor. Har läst lite olika adoptionsbloggar om att många drömmer på nätterna om sina blivande barn , allt som oftast lyckliga fina drömmar. Och jag då? Jag har drömt 1 gång om vårt barn. Och tyvärr var det inte av den lyckliga sorter ( hmm åter igen varför kan man inte funka som alla andra ?!?)  det är länge sen jag drömde denna drömmen men tänkte jag kunde dela med mej av den endå.

Jag står på ett kontor i Kina. På min höft har jag en liten flicka på ca 2 år, jag håller om henne och väntar. Hon är så söt, busiga ögon och små söta fingrar som leker med mitt hår. En man kommer och börjar bläddra i en massa papper, han ser tveksam ut och pratar kinesiska med en annan man. Sen kommer han fram till mej och säger- nej ni kan inte adoptera flickan. Mitt hjärta stannar och jag känner hur den lilla flickan kramar åt min midja med sina små ben och klammrar sej fast vid mej. Jag ser mej omkring, vart är Alex?? Nej nej nej....
Sen vaknar jag. Så otroligt ledsen, känslan satt kvar hela dagen.

Och som den grubblaren jag är vänder jag och vrider på denna drömmen. Vad betyder den?? Är det inte meningen vi ska få barn genom adoption?? Är det i Kina vårt barn finns? Är det som fina Miss Hultgren skrev att vårt barn kanske föds just nu? Lr är det det där jag inte ens vill tänka på.....att vi ska vara barnlösa??
Ni ser , en avstägningsknapp till hjärnan skulle varit bra.